Känns helt normalt att oroa sig för sina barn. vilken förälder har inte gått och tittat till sina barn för att se att de verkligen andas?! Detta brukar väl kanske dra röra sig om de första året men det hände mig idag fast jag har en treåring nu.
Varför? Jo när vi skulle somna igår skrek han till - han drömmer sa jag och sen sov vi också då det var ett litet skrik. När jag sedan gick upp imorse okristligt tidigt fick jag en olustig tanke då lillkillen sovit hela natten i sin säng. Hör inte till vanligheterna. Lever han?! andas han ?! hade han krampanfall igår ( kanske bara en sjuksköterskas tankar) var bara tvungen att snegla in och lyssna till hans lugna andetag. De fast där och min dag kunde flyta på som tur var...
Jag tror att det kallas för kärlek, minsann. Absolut inte en sjuksköterskas tankar, utan en moder som älskar innerligt!
SvaraRadera