Absolut inget jag strävar efter men känns inte som en omöjlighet när man vet flera som drabbats i ung ålder och när man för andra gången på en dag konstaterat att man ha en "runaway son". Fick naken springa efter min son (som tur var hade jag en handduk på sniskan) när han rymde från bastun till badhusets reception ikväll...
skratta ni bara men det gör inte jag (kanske lagom till studenttal om inte stroken slagit till)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar